Kvalitativ studie kring barns medverkan vid en avlivning

Titel: Ska vi säga till barnet att djuret ska somna in eller vågar vi säga som det faktiskt är; att det ska dö?” Sara genomförde studien genomfördes som c-uppsats inom ramen för min examen till beteendevetare vid Stockholms Universitet våren 2015.

Studiens syfte

Syftet med studien var att undersöka hur anställda vid veterinärkliniker bemöter barn som deltar vid en avlivning. Genom studien ville jag undersöka vilken erfarenhet intervjupersonerna hade av barns medverkan vid avlivningar, hur ett barn förbereds då ett djur avlivas beroende på barnets ålder samt om det fanns kunskap om vad som är viktigt i mötet med barn i sorg. Studien omfattar barn mellan 3-10 år då barn i denna ålder inte har ett utvecklat abstrakt tänkande och inte kan förstå döden på ett mer vuxet sätt. Detta ställer därmed krav på en kommunikation som behöver anpassas till ett barns ålder och mognad. Studien omfattade planerade avlivningar som sker på en veterinärklinik.

Metod

Datainsamlingen i denna studie omfattar sex kvalitativa intervjuer med tre veterinärer, två djursjukskötare och en djurvårdare som arbetar på sex olika veterinärkliniker. Fem av klinikerna ligger i Stor-Stockholmsområdet och en klinik på en mindre ort i Svealand. Intervjuerna har kompletterats med uppgifter via de aktuella veterinärklinikernas hemsidor samt mail och telefonkontakter med SLU.  Urvalet av respondenter skedde genom ett bekvämlighetsurval. Detta urval kan möjligen innebära att de som deltog i studien var mer intresserade av ämnet och att svaren därför skulle blivit annorlunda om urvalet var slumpmässigt.

Sammanfattning

Studien visar att intervjupersonernas erfarenhet är att barn hanterar en avlivning bra under förutsättningen att de hade stöd från en vuxen och var införstådda med vad som skulle hända. Detta ligger i linje med internationell forskning som visar att i de fall barn deltar vid en avlivning med en bra förberedelse och vuxna som kan vägleda barnet kan det innebär ett viktigt tillfälle för barnet att lära sig att hantera död och förluster. Det kan även vara lättare för barnet att acceptera att djuret dött och att hantera sorgen då de själva deltagit och därmed inte behöver fantisera om hur det gått till. Studien visar dock att barn inte medverkar i sådan stor utsträckning. Ett möjligt skäl till det kan vara att många föräldrar har en begränsad erfarenhet av hur en avlivning går till och därför inte heller vet hur de ska förbereda barnet på bästa sätt samt känner sig osäkra på om barnet bör delta vid en avlivning. Forskning visar också på att vikten av att barn får konkret och tydlig information om hur en avlivning går till - oavsett om de deltar eller inte – och en förståelse varför djuret behöver dö. I de fall barnet ges undvikande eller svävande svar ger det utrymme för barnets egen fantasi vilket kan skapa stor oro och funderingar hos barnet. Detta ställer krav på en kommunikation som behöver anpassas till ett barns ålder och mognad då barn inte har ett utvecklat abstrakt tänkande och därmed inte kan förstå döden på ett mer vuxet sätt. Samtliga som deltog i studien menade att de inom sin utbildning inte fått någon formell kunskap eller utbildning i att möta barn i sorg eller om barns utvecklingsnivåer. Samtliga var dock positiva till att barn deltar och att de försökte skapa de bästa förutsättningar för att avlivningen ska bli ett sådan bra upplevelse för barnet som möjligt.

Vill du veta mer om studien?

Kontakta Sara så svarar hon gärna på frågor eller ger ytterligare information. Mail: sara.galligreen@gmail.com